Trevlig sommar!

Nu drar vi till dalsland och myser. Hoppas alla får en skön sommar...

Digital

Nu har Skrotis skapat sin första digitala teckning. Hon tyckte nog att det var lite konstigt att man tecknade på ritbrädan och såg färgen på skärmen men hon fann sig snabbt och klottrade snart som en liten konstfackstudent...

Skrotis och pappa...

Alla bilder är tagna av Johan Carlsson.

Busis...

Så här är Skrotis just nu, glad och ögonen fulla med bus...

Cool unge...

Jag har inte skrivit ett inlägg på ett tag och det beror på att jag inte vet vad jag skall skriva om. Dagarna med Skrotis är i för sig späckade med häftiga händelser och det händer sjukt mycket i hennes utveckling just hela tiden. Men det är det som är problemet för mig, Det sker så mycket att jag ej hinner smälta och analysera dom. Ialla fall inte få ned dom i textformat.

Ni får helt enkelt hålla till godo med några fina bilder på Skrotis...

Lika som bär?

Ja vad tycker ni, finns det nån likhet mellan Skrotis och mig? Om det inte finns någon måste jag nog ta ett snack med Sara tror jag...

Påsken...

Påsken tillbringade vi i Dalsland på min familjs sommarställe Nytorp. Där spenderade vi tiden med att dricka och äta gott, samt bara vara ett med naturen.

Mer fritid tillsammans tack!

Skrotis och jag känner att det går bra nu, timmarna och minuterna tickar på och det känns som att vi kommer bra överens om dagarna. Vi kan ju såklart bli sura på varandra och tjafsa lite då och då men det brukar blåsa över ganska snabbt.

Det vi sysslar med under veckorna och vi båda tycker kul är lego, träna på att gå, stå i fönstret och stirra på aningslösa människor utanför och att dansa.

Just dansen är ett väldigt mysigt inslag i vardagen, jag brukar föreslå att vi ska dansa tillsammans vid 9:30 ungefär. Skrotis brukar då peka på vardagsrumsgolvet och säga där!

Sedan dansar vi till p3musik till en av oss somnar (förhoppningsvis Skrotis).

Efter det är det bara att dumpa slöhögen i sin säng och fortsätta dansa lite själv...

Tack för danserna Skrotis!

Trött Skrotis i solen...

Imse vimse spindel...

En riktig barnlåtsklassiker i Skrotistappning!
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den dåliga filmkvaliten, men jag hann inte hämta den stora kameran utan fick filma med mobilen.
Helt plötsligt satt alla rörelserna till låten klockrent, det är otroligt vad hon snappar upp saker nu...

Notera gärna att Skrotis sjunger (mimar) med i min skönsång!

Grattis vår fina Skrotis på ettårsdagen!

Ja nu är hon ett år vår lilla Skrotis, och vilken jävla födelsedag det blev!
Vi har suttit på Astrid Lindgrens barnsjukhus hela kvällen. Det hela började med att hon sparkade till en whiteboardtavla som satt på vårt dataskåp (det är bortplockat nu) och snittade upp sin lilltå. Jag tyckte att såret såg djupt ut och behövde sys så vi lindade foten och begav oss till närakuten.
Läkaren på närakuten var tyvärr inkompetent och kunde inte avgöra om det behövdes sys eller ej så han skickade oss vidare till Astridsjukhuset...
Efter en väntan på 3,5 timmar så fick vi träffa en ny läkare, hon konstaterade snabbt att tån inte behövdes sys och skickade hem oss.Så jävla dåligt av vårdcentralen att inte kunna se det från första början, det slösade bort vår dotters första födelsedag och gav oss en hel del oro, skärpning!
Bu för närakuten i Liljeholmen, hurra för Astrid Lindgrens sjukhus!
Nu sover Skrotis djupt i sin säng med gasbinda runt foten, grattis Skrotis.

Tack Inna för all hjälp idag...

Isis går!

Ja nu har det hänt, Isis har tagit sin första promenad på egen hand. Det går jäkligt vingligt men huvudsaken är ju att hon rör sig framåt på två ben eller? Här under har jag bildbeviset på att det jag säger är helt sant...



Den andra filmen visar en övertänd Skrotis som tror hon kan göra vad som helst bara för att hon tagit ett par steg. Känsliga tittare (farmor och mormor) varnas för hugg i magen av oro när de ser filmen under.
Och som jag skrev i föregående inlägg så kanske min mor och far inte var helt fel ute när de införskaffade en hjälm till mig när jag var liten.
Notera gärna mitt, upp igen! Pedagog ut i fingerspetsarna he he...

Klätterapan...

Skrotis kan klättra upp på det mesta nu för tiden. Det hugger till i magen varje gång hon visar upp sina nya skallknäckande färdigheter...
Vi hoppas på att slippa uppsöka akuten men risken är överhängande antar jag.
Kanske dags att köpa hjälm?

Promenad på H-vägen...

Jag och Skrotis vandrar vägen fram, vi är på väg till farmor och farfar där vi ska laga pajer.
Det känns väldigt konstigt att se henne gåendes sådär, hon ser så sjukt stor ut!

Skrotis och jag...

Gick ut på en vinterpromenad idag, Skrotis skrattade högt av lycka när hon fick syn på all snö. Vädret var vykortsvackert, ni vet så där så man ej kan fånga helhetskänslan i kameran.

Jag gjorde dock ett försök...

En dag i parken!

Jag, Skrotis, Orre och Mario var i Aspuddsparken och hängde i fredags.

Skrotis upptäckte gunghästen... Vädret var super!

Jag hoppas hon skulle svara så här...

Ut och gå!

Ja idag smäller det, vi drar till parken och Skrotis ska ha på sig sina dojor.

Nu får alla tuppar och getter se upp för nu är Skrotisvilden lös...

Kukelikuuuuu!

Idag hängde vi i Aspuddsparken. Skrotis fick syn på en tupp och ett gäng hönor som satt uppe på gödselstacken och såg malliga ut och sprätte runt i skiten. Naturligtvis sken Skrotis upp som en sol och utbrast högt så det ekade över hela jädra parken: Dääär!

Kämpa!

Jag har kämpat genom en snöstorm, och varför det, för att få Skrotis till ett sjukhus?
Nej för att få några bira i kroppen och känna mig som en del av samhället igen. Det var ett tag sen som jag satt och snackade med polare över en kall öl och kände mig bara som en människa och inte som en farsa. Det behövs ibland, snöstorm eller inte!