Skrotis och jag...

Gick ut på en vinterpromenad idag, Skrotis skrattade högt av lycka när hon fick syn på all snö. Vädret var vykortsvackert, ni vet så där så man ej kan fånga helhetskänslan i kameran.

Jag gjorde dock ett försök...

En dag i parken!

Jag, Skrotis, Orre och Mario var i Aspuddsparken och hängde i fredags.

Skrotis upptäckte gunghästen... Vädret var super!

Jag hoppas hon skulle svara så här...

Ut och gå!

Ja idag smäller det, vi drar till parken och Skrotis ska ha på sig sina dojor.

Nu får alla tuppar och getter se upp för nu är Skrotisvilden lös...

Kukelikuuuuu!

Idag hängde vi i Aspuddsparken. Skrotis fick syn på en tupp och ett gäng hönor som satt uppe på gödselstacken och såg malliga ut och sprätte runt i skiten. Naturligtvis sken Skrotis upp som en sol och utbrast högt så det ekade över hela jädra parken: Dääär!

Kämpa!

Jag har kämpat genom en snöstorm, och varför det, för att få Skrotis till ett sjukhus?
Nej för att få några bira i kroppen och känna mig som en del av samhället igen. Det var ett tag sen som jag satt och snackade med polare över en kall öl och kände mig bara som en människa och inte som en farsa. Det behövs ibland, snöstorm eller inte!

Tuffingen!

Jävlar vilken tuff och modig unge vi har fått! Hon tyckte det var helt ok att bli bortlämnad till farmor och farfar en hel natt, inte ett gnäll utan bara glada miner hela tiden hon var där.
Skrotis, you go girl!!!

ps tack farmor och farfar för högklassig barnpassning.